Årsdagen

Jag är inte vidskeplig av mig eller tror på speciella tecken. Jag letar inte mönster i naturen eller tror på ödet. Enligt mig händer inte saker av en anledning utan jag tror vi människor anpassar oss efter situationerna vi hamnar i för att sedan dra egna kopplingar och hittar på egna slutsatser till frågan "varför". Jag tror att vi lägger märker till vissa saker för att vi letar efter dem och missar på samma sätt andra saker för att de inte är något vår uppmärksamhet dras till. Det finns ett begrepp för detta som kallas psykologisk konservatism, dvs, våra grundläggande uppfattningar styr våra observationer så att vi hela tiden får dem bekräftade.

Idag är det exakt ett år sedan jag blev påkörd när jag cyklade på väg till ett möte med fotbollen i Adolfsberg. 365 dagar och 7 timmar senare sitter jag här nu. Olyckan har påverkat mig på många sätt det senaste året, återkommande huvudvärk, stramningar och ilningar strax innanför ärret, rädsla för att nicka bollar och att gå över gator. Det har dock även lett till många intressanta diskussioner, konversationer och annorlunda samtalsämnen. Jag upplever själv att jag reagerar mer på ljud och har svårare att koncentrera mig, men det skulle som sagt bara kunna vara ett samband jag bara fått för mig hör till olyckan medan de egentligen skulle kunna bero på något helt annat.

Idag hände det något dock märkligt, inget som jag kunde förklara med psykologisk konservatism eller letande efter samband, jag insåg inte ens att det var årsdagen idag förrän jag pratade med min mormor i telefon tidigare ikväll. Det kan i och för sig bara vara ett sammanträffande.

Klockan halv två sprang jag ifrån svenska lektionen för att möta upp min mamma på skolgården. Jag hade glömt mitt buss- samt bankkort hemma och snäll som hon är kunde hon köra förbi Virginska och lämna av det till mig innan hon skulle vidare till Köping. Jag kommer fram till bilen och tar emot korten, vi står och pratar några minuter innan jag säger hejdå, men precis när jag ska stänga dörren blir jag stående med handen vilande på bildörren. Mitt huvud började plötsligt dunka och jag kände mig plötsligt yr vilket var ingetdera jag känt tidigare på hela dagen. Huvudvärken slutade en kvart senare och det var inget jag tänkte på mera då, men nu på kvällen inser jag att det var inom samma halvtimme som jag för 365 dagar sedan låg medvetslös bara 100 meter därifrån. Creapy? ja jo lite kanske! 

 

 
Bilden längst ner är en nyare bild, dock spegelvänd, ärret sitter egentligen på vänster sida! 

Hold back the river

Det har varit lite dålig uppdatering på senaste tiden men ska försöka ändra lite på det nu. Jag har helt enkelt inte orkat med bloggen, den har bara känts onödig, får väl se om det går över. Hela veckan har gått i illfart och det känns som om det nyss var helg, men trots det har jag hunnit med massa. I måndags och onsdags stack jag ut och sprang, vilket var första gångerna på evigheter och i torsdags jobbade jag. Men det är inte det som gör att det kännts som om jag har hunnit med så mycket. I tisdags hade vi prov, i onsdags skulle en textanalys in, i torsdags hade vi ännu ett prov inom samma område som det första fast på en högre nivå och igår hade jag ytterligare ett prov. Det gick bra på alla tre proven skulle jag vilja påstå även om de gick bäst på sista. Det känns verkligen som om jag hunnit med massor pga att vi haft just massa prov och inte inlämningar, det har dock bidragit till massa stress och ja till och med tårar. Men nu är det nya tag som gäller, snart börjar nästa vecka med nya prov och utmaningar!