Idag är det exakt ett år sedan jag blev påkörd när jag cyklade på väg till ett möte med fotbollen i Adolfsberg. 365 dagar och 7 timmar senare sitter jag här nu. Olyckan har påverkat mig på många sätt det senaste året, återkommande huvudvärk, stramningar och ilningar strax innanför ärret, rädsla för att nicka bollar och att gå över gator. Det har dock även lett till många intressanta diskussioner, konversationer och annorlunda samtalsämnen. Jag upplever själv att jag reagerar mer på ljud och har svårare att koncentrera mig, men det skulle som sagt bara kunna vara ett samband jag bara fått för mig hör till olyckan medan de egentligen skulle kunna bero på något helt annat.

Idag hände det något dock märkligt, inget som jag kunde förklara med psykologisk konservatism eller letande efter samband, jag insåg inte ens att det var årsdagen idag förrän jag pratade med min mormor i telefon tidigare ikväll. Det kan i och för sig bara vara ett sammanträffande.

Klockan halv två sprang jag ifrån svenska lektionen för att möta upp min mamma på skolgården. Jag hade glömt mitt buss- samt bankkort hemma och snäll som hon är kunde hon köra förbi Virginska och lämna av det till mig innan hon skulle vidare till Köping. Jag kommer fram till bilen och tar emot korten, vi står och pratar några minuter innan jag säger hejdå, men precis när jag ska stänga dörren blir jag stående med handen vilande på bildörren. Mitt huvud började plötsligt dunka och jag kände mig plötsligt yr vilket var ingetdera jag känt tidigare på hela dagen. Huvudvärken slutade en kvart senare och det var inget jag tänkte på mera då, men nu på kvällen inser jag att det var inom samma halvtimme som jag för 365 dagar sedan låg medvetslös bara 100 meter därifrån. Creapy? ja jo lite kanske! 

 

Bilden längst ner är en nyare bild, dock spegelvänd, ärret sitter egentligen på vänster sida!